Folkrätt

...

Art. 52 (2) FN-stadgan: innebär att medlemmar i FN som går med i sådana regionala organ eller avtal ska göra vad som står i deras makt för att lösa lokala tvister fredligt genom dessa regionala organ innan de drar tvisten inför Säkerhetsrådet, och att Säkerhetsrådet uppmuntrar utvecklingen av fredliga uppgörelser av lokala tvister genom sådana regionala arrangemang.

Art 52 (4) FN-stadgan: påminner om att tillämpningen av art 34 och 35 i FN-stadgan som relaterar till Säkerhetsrådets och Generalförsamlingens roller förblir opåverkade.

Art 53 (1) FN-stadgan: stadgar Säkerhetsrådets överlägsenhet. Ingen verkställande/genomdrivande handling får genomföras i regionala organ utan att Säkerhetsrådet har auktoriserat det.

Art 24 FN-stadgan: Säkerhetsrådet har det primära ansvaret för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

Art 103 FN-stadgan: i händelse av en konflikt mellan FN-medlemmarnas skyldigheter enligt FN-stadgan och skyldigheter som följer av någon annan internationell överenskommelse, så ska skyldigheterna enligt FN-stadgan gå före.

Art. 36 FN-stadgan: om Säkerhetsrådet anser att om en tvist skulle fortsätta så skulle det hota freden och säkerheten så ska det bestämma om det ska vidta några åtgärder under art 36 eller rekommendera villkor för uppgörelse som det tycker är passande i just den tvisten.

Om ett ärende är uppe under FN och ett regionalt organ samtidigt→ FN har då fortfarande jurisdiktion över fallet.

Bindande metoder för tvistelösning

Skiljedom

För att bestämma om en metod som staterna har valt för att lösa en tvist är av juridisk, administrativ eller politisk natur så ska man enligt folkrätten titta på karaktären av proceduren som staterna genomför och sedan metoden i fråga. (s 759) (Laguna del Desierto)

Internationella skiljedomstolar har setts som den mest effektiva tvistelösningen i de fall som de diplomatiska metoderna inte har fungerat.

En permanent internationell skiljedomstol har upprättats → PCA (Permanent Court of Arbitration). Det är dock ingen egentlig domstol eftersom den inte har någon fixerad sammansättning av domare.

Om olika stater vill gå till skiljedom så har de möjligheten att välja vilka ”domare” som ska besluta skiljedomen. Skiljedomstolar kan vara sammansatta på olika sätt. (s 760-761)

Stater är inte skyldiga att lämna en tvist till ett skiljeförfarande om det inte finns samtycke från de berörda staterna om att det ska göras, vilket tex kan ges i ett traktat eller avtal mellan staterna.

Skiljedomstolens jurisdiktion bestäms av villkoren i avtalet mellan parterna eller i något annat dokument av relevans för tvistelösning mellan staterna i det enskilda fallet. Vilka lagar som skiljedomstolen ska tillämpa är internationella lagar, men parterna kan komma överens om att vissa principer ska beaktas av domstolen och specificera dessa i ”kompromissen” (the compromiss). Om så har gjorts, så måste domstolen tillämpa de specificerade reglerna. (s 762)

När skiljedomstolen har kommit med en dom så är det slutligt och bindande för parterna. Men under vissa omständigheter så kan domen själv ses som en nullitet.

- Det råder oenighet om på vilka grunder som en dom av en skiljedomstol blir en nullitet.

- Det är dock en generell uppfattning om att i de fall som skiljedomstolen överskrider de befogenheter som den fått enligt kompromissen (avtalet) mellan parterna, så kan dess dom ses som en nullitet. Detta är dock inte vanligt.

- Detta kan vara fallet om tex domstolen dömer i en fråga som den inte har framför sig eller tillämpar regler som den inte får tillämpa. (s 763)

Exempel på nulliteter:

- domstolen överskrider sina befogenheter

- korruption av en domare

- allvarlig frånträdelse från en fundamental regel om domstolsförfarandet, inkl misslyckande att uttrycka domskälen och motiveringen för en dom.

- ”väsentliga fel” har av vissa föreslagits som en grund för nullitet, men det är långt ifrån den allmänna uppfattningen.

Skillnad med skiljedomsförfarande från ICJ:

- Experter avgör tvisten

- Större flexibilitet och snabbare process

- Staterna väljer själva domare, tillämplig lag, hur processen ska gå till och sätter schemat

- Men, parterna betalar själva alla rättegångskostnader, till skillnad från i ICJ där FN betalar kostnaderna.

Förenta Nationerna (FN) (kap 22, s 875-930)

Syftet med FN finns stadgat i art. 1 FN-stadgan. Även om syftesformuleringen är väldigt bred så kan den ändå ge bra ledning för att förstå FN:s uppgifter och ställning.

En viktig begränsning av FN:s befogenheter finns i art 2 (7) FN-stadgan som stadgar att FN inte får lägga sig i ärenden som till största delen ligger inom nationell jurisdiktion i en stat (om inte åtgärderna i kap VII kan tillämpas). Detta visar på suveränitetsprincipen och medlemsstaternas självständighet. (s 876)

- FN har 6 fasta organ: (se art 7 FN-stadgan)

- Säkerhetsrådet (art 23-32) (kan skapa bindande juridiska akter)

- Generalförsamlingen (art 9-22) (ej bindande rekommendationer)

- Ekonomiskt och socialt råd (ECOSOC)(art 61-72)

- Förvaltarskapsråd (art 86-91)

- Internationella domstolen (art 92-96)

- Sekretariat (art 97-101)

Fredlig lösning av tvister

- Art 1 – syfte (upprätthålla fred och säkerhet)

- Art 33 – fredliga lösningar av tvister mellan stater

- Art 24 – medlemmarna i säkerhetsrådet har det primära ansvaret för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

-